Hej, det är Sotis på Södertälje Katthem.

Där låg jag alltså under en trappa. Jag frös, jag var hungrig, jag var jätterädd. Två tjejer lutade sig fram mot mig och sa att ”de måste göra nåt”. Gissa om jag fräste och drog mig undan så långt jag kunde?

De sa till varandra att de skulle komma tillbaka i morgon och ta med en bur. Det blev jag ju inte speciellt mycket lugnare av. När det gått försökte jag sova lite. Man känner inte hungern och rädslan så mycket om man sover. Men det gick inget vidare.

Tidigt nästa morgon smög jag mig fram från trappen för att försöka få tag i nåt att äta. Jag hade hittat en restaurang som kastade ute mat som inte gick åt, men problemet var att de la allt i en stor burk med lock på. Jag hoppade upp på burken och försökte ta bort locket. Då kom en farbror ut från restaurangen. När han fick syn på mig skrek han som en besatt och rusade fram mot mig med näven i högsta hugg. Jag kastade mig ner på marken och sprang så fort jag kunde därifrån.

Eftersom jag hade så bråttom hann jag inte se mig om innan jag rusade över vägen. Det var väldigt nära att jag blev överkörd den gången, men jag klarade mig undan med blotta förskräckelsen och med skriet från bromsar ringande i öronen.

Nu måste jag leta efter mat nån annanstans.

Mer om det i morgon.

Sotis

Hej, det är Sotis på Södertälje Katthem.

Undrar ni hur jag kunde veta att människor kunde vara jätteelaka, som jag skrev igår? Jo, det händer flera gånger att människor sparkade på mig när jag försökte ta lite mat. Maten låg ändå på marken och det var nog sånt som de här människorna inte skulle äta i alla fall. De tyckte nog bara det var roligt att sparka en katt, för de skrattade när jag skrek och stack iväg så fort jag kunde.

Som jag berättade förut var jag ju väldigt liten när jag blev hemlös. Bara några månader. Trots det fick jag klara mig själv så gott jag kunde. Min mamma vet jag inte var hon fanns och några människor som tog hand om mig hade jag ju inte.

Sen var det ju så att jag bodde i en stad, så rätt som det var kom det såna där bilar och brakade förbi. Flera gånger bromsade de så det skrek i asfalten när jag skulle springa över vägen precis när de kom farande. Jag blev ännu räddare då. Ofta rullade de ner rutan och skrek åt mig också. Precis som om jag inte var rädd nog ändå.

En kväll när jag hittat en trappa som jag kunde ligga under började jag undra om livet skulle vara så här. Vad var det för mening att leva ett liv där man var hungrig, livrädd och osäker hela tiden?

Jag berättar mer i morgon.

Sotis

Hej, det är Sotis på Södertälje Katthem.

Nu börjar det redan kännas lite vanare i tassarna att blogga. Ändå har jag inte börjat berätta om mig själv ännu. Men det ska jag snart göra.

Madonna sa att det var viktigt att man var artig och presenterade sig först. Jag heter alltså Sotis och är en svart kattkille med lite vitt på bröstet, tassar, haka och överläpp. Blogghjälpen säger att det är tur att jag har vitt på överläppen för annars är det svårt att skilja mig från mina burkompisar. Åtminstone innan man går in i buren.

När jag var riktigt, riktig liten hade jag ett hem. En del här på katthemmet säger att det knappast var värt att kalla ett hem. I ett hem behandlar man inte familjemedlemmar illa, men i mitt hem gjorde man det. När jag bara var några månader gammal tyckte man inte jag var så kul längre, utan man lämnade mig utan att nån annan tog hand om mig.

Jag blev så klart jätterädd. Jag var ju så liten så jag hade behövt bli omhändertagen. Som tur var, var det varmt ute, för det här var på sommaren, men det var inte lätt att få tag i mat i alla fall. Särskilt som jag inte vågade gå fram till några människor. De kunde vara jätteelaka, det visste jag minsann av erfarenhet.

Jag ska berätta mer om det i morgon.

Sotis

Hej, det är Sotis på Södertälje Katthem.

Som ni ser i rubriken så heter jag Sotis och jag bor på Södertälje Katthem. Ni kanske undrar varför jag sitter här och skriver?

Jo, en av mina kompisar heter Madonna. Hon har precis flyttat till ett eget hem. Jag pratade med henne innan hon flyttade. Hon sa att både hon och flera före henne hade en blogghjälp som hjälpte dem att skriva ner det de sa och tänkte. Sen publicerade hon det på internet så att andra människor kunde läsa. Hon tyckte jag skulle tala med blogghjälpen, så kanske hon kunde hjälpa mig att få ett nytt hem också.

Jag frågade henne om det var lätt att blogga och om det tog lång tid innan man fick ett nytt hem. Då sa Madonna att det tar lite tid att blogga och att det beror alldeles på om man har tur eller inte om man får ett hem snabbt eller om det tar tid.

Då tyckte jag att jag ju inte hade nåt att förlora så då frågade jag blogghjälpen om hon ville hjälpa mig att skriva. Det sa hon att hon gärna ville. Så utan att jag egentligen har förstått hur det har gått till har jag just skrivit mitt livs första blogg.

Hoppas vi hörs i morgon igen.

Sotis

Hej, det är Madonna på Södertälje Katthem.

Idag har det varit världens långaste dag. Det började förstås med världens långaste natt, då jag bara låg och tänkte på hur jag skulle få det i mitt nya hem. Igår kväll var jag så glad så jag for runt som en tornado i buren. Jag skrämde nästan slag på min kompis King (han som opererat ögonen, ni vet), fastän han är dubbelt så stor som jag.

Sen var jag ju tvungen att lugna mig lite så de andra kunde sova. Jag gick nog igenom packningslistan 100 gånger under natten så jag inte skulle glömma något. Sen tittade jag på klockan och såg att det var jättelänge tills matte skulle komma. Då tog jag en liten rundtur i buren, åt lite, tittade ut genom fönstret och försökte sen sova igen. Det gick förstås inte, så då tittade jag på klockan igen. Den hade inte rört sig.

Så där höll det på hela natten. På morgonen kom det människor hit som gav oss mat, städade, tömde lådor och lite så där. Då blev det ju lite annat att titta på, men sen mitt på dagen blev det tyst igen. Ända till klockan var över 3. Då hörde jag blogghjälpen komma. Hon kom in till mig och klappade mig och gav mig en jättestor kram. Hon frågade om jag var beredd nu. Jag svarade att jag var jättenervös, men att det var spännande på samma gång.

Efter en stund ringde det på dörren igen. Det var matte som kom. En transportbur sattes in i min bur men sedan gick matte och blogghjälpen ut och skrev papper. Först därefter kom blogghjälpen tillbaka och satte in mig i buren och bar ut mig till matte.

Jag jamade lite, för det tycker jag man ska göra. Sen tog blogghjälpen matte i handen och önskade oss lycka till och så bars jag ut till en bil. Sen kan jag inte berätta mer just nu, men jag hoppas jag får återkomma om ett tag när jag bott in mig i mitt nya hem och berätta hur jag har det.

Tack alla ni som stöttat mig under min bloggtid. Utan er hjälp hade det varit väldigt svårt att fortsätt blogga. Nu kommer nån annan att ta över. Jag vet vem, men det får blogghjälpen berätta.

Tass på er. Madonna

Hej, det är Madonna på Södertälje Katthem.

Nu ska jag berätta en sak för er. Jag har ju berättat ganska många saker under min tid som bloggkatt, men idag ska jag berätta en alldeles särskild sak.

Det är nämligen så att i natt ska jag sova min sista natt här på katthemmet! I morgon kommer nämligen min matte för att hämta mig. Hon har tagit ledigt ändå tills påsken är slut för att vi ska får tid att lära känna varandra riktigt.

Gissa om det är en liten katt vid namn Madonna på Södertälje Katthem som inte kommer kunna sova så mycket i natt? Fast blogghjälpen säger att jag ska försöka i alla fall, för jag får ju inte vara alldeles uttröttad när jag kommer till mitt nya hem. Då får jag ju jättemycket att göra med att både lära känna min nya kompis, min nya matte och hela lägenheten.

Ja, försöka ska jag ju, men tankarna far ju runt i min skalle så jag blir alldeles yr. Så fort jag försöker sova börjar jag tänka på nåt nytt. Det är väl inte så konstigt. Jag ska ju få ett alldeles nytt liv.

Jag berättar mer i morgon.
Madonna

Hej, det är Madonna på Södertälje Katthem.

Idag har jag lovat mina kompisar som ännu inte fått nåt hem, att jag ska göra allt jag kan för att hjälpa dem, även sedan jag flyttat. De frågade vad jag skulle kunna hjälpa dem med och då svarade jag att det finns en hel del man kan göra.

Jag vet ju t ex att det betyder väldigt mycket att nån tänker på en när man sitter här. Det man är ju inte så roligt jämt och då känns det skönt att veta att nån har en i tankarna.

Ni kanske tror att vi inte märker om nån som inte sitter i samma hus som man själv tänker på oss. Men då ska jag tala om för er, att det gör vi visst, för vi katter har telepatisk förmåga bland annat. Vi märker saker som ni människor inte kan märka.

Sen ska jag säga till min matte att hon ska säga till alla sina snälla vänner att de borde ta sig en ordentlig funderare på om de inte skulle skaffa en katt eller flera. När de har funderat färdigt och bestämt sig för att de ska skaffa en eller flera katter så ska matte åka med dem hit till Södertälje Katthem och hjälpa dem att välja ut några av mina kompisar.

Så har jag tänkt hjälpa dem. Jag kommer nog på fler sätt. Ni kanske har några tips också?

Madonna

Hej, det är Madonna på Södertälje Katthem.

Nu har det blivit måndag igen. Jag tycker dagarna går långsamt. Jag har redan tänkt ut i detalj vad jag ska ha med mig till mitt nya hem. Jag har provpackat 11 gånger och allt får plats. Men så behöver jag ju sakerna här innan jag flyttar, så då får jag packa upp allt igen.

Det skulle inte förvåna mig om jag i alla fall glömmer nåt i sista minuten, men då har blogghjälpen lovat komma efter med det, om jag verkligen behöver den saken. Annars har hon föreslagit att jag kan skänka lite saker till de katter som ännu inte fått ett hem. Det var ju en bra idé. Jag ska bara tänka ut vad det skulle kunna vara.

Undrar förresten hur jag ska åka hem. Det finns de som har cyklat hem med kattkorg på pakethållaren härifrån katthemmet. Men det var ju på sommaren förstås. Jag hoppas min matte kommer med en bil, även om jag egentligen inte tycker om att åka bil. Men annars kanske man fryser och det vore ju inte så bra. Om inte hon har en bil så ska jag fråga blogghjälpen om inte hon kan skjutsa oss hem. Hon har nog inte så mycket annat för sig i alla fall.

Berättar mer i morgon.

Madonna