I denna grupp behandlas katters hälsa, liv och beteende. För frågor om själva forumet och funktioner så har vi en FAQ-grupp eller Öppna Katt-Gruppen att gå med i. Alla är vi barn i början, glöm inte det :).

Sidor start > Jag tror katten är sjuk...

Jag tror katten är sjuk...


Senast uppdaterad för 1987 dagar sedan av Lisa

Råd och rön kring kattvaccin

Det viktigaste syftet med att vaccinera katter är att förbättra djurskyddet och minska lidandet. I Sverige finns sedan januari 2006 en grupp forskare och veterinärer som jobbar med att ta fram rekommendationer för vaccinering av våra katter.

I många år har det varit praxis att våra sällskapsdjur hellre vaccineras ”en gång för mycket än en gång för lite”. Den allmänna åsikten bland veterinärer och djurägare har varit att en vaccination aldrig kan skada. Läs mer om vaccinets biverkningar här.

Inställningen har dock successivt svängt mot att se till den enskilda kattens behov av vaccination. Numera ses vacciner alltmer som ett läkemedel bland många andra, vilka ges till djuret när det finns behov. Svårigheten kan vara att definiera behovet. Här kan du läsa mer om kattvaccinets historia.

I Sverige delas vacciner in i basvaccin som alla katter behöver. Och tilläggsvaccin som ges till katter som utsätts för speciella risker.

Basvaccin för alla
Basvaccinerna har en stor betydelse för att förhindra utbrott av allvarliga infektionssjukdomar och som ofta är dödliga för en stor andel av de smittade djuren. Ett generellt skydd i populationen innebär att risken för sjukdomsutbrott minskar påtagligt, jämfört med om endast vissa individer är mycket väl vaccinerade.

Vaccin mot kattens calicivirus, herpesvirus/kattens rhinotracheitvirus som orsakar kattsnuva. Läs mer om kattsnuva här. Vaccin mot parvovirus som orsakar kattpest. Läs mer om kattpest här.

Tilläggsvaccin för särskilt utsatta
Användning av tilläggsvaccin bör bygga på särskilda, individuella överväganden.

Vaccin mot rabies, kattens leukemivirus, klamydia, coronavirus, dermatofytos (hudsjukdom orsakad av svamp). Läs mer om tilläggsvaccin här.

Infektion eller miljösmitta
Det finns vissa grundläggande vaccinationsrekommendationer. Det är dock viktigt att påpeka att om man har problem med en infektionssjukdom så löser man vanligen inte problemet med att bara vaccinera mera. Inledningsvis krävs det att man har en korrekt diagnos – är det klamydia som är problemet så hjälper det inte att vaccinera extra mot herpesvirus.

Om problemet är en miljösmitta (smitta som överförs via den omgivande miljön) måste miljön saneras, och om det är en kontaktsmitta undersöker man om man har smittspridare i gruppen. Det är också lämpligt att göra en allmän översyn över katthållningen så att man minimerar stress och ser till att de mest mottagliga djuren (ungarna) i möjligaste mån hålls skilda från de övriga. Här kan du läsa om varför smittrisken är större hos kattuppfödare.

Slutligen, om det sedan finns vaccin mot den aktuella infektionen är det lämpligt med en översyn av vaccinationsprogrammet.

Sammanfattning
Vacciner delas in i basvaccin – vaccin som alla katter behöver – samt tilläggsvaccin, som kan ges till katter som utsätts för speciella risker. Biverkningar kan alltid förekomma vid användning av läkemedel. Risken att utveckla en biverkning efter en vaccination måste dock ställas i relation till risken att bli sjuk som ovaccinerad.

Det är lätt att glömma bort hur många djur som faktiskt insjuknade och dog av infektionssjukdomar när det inte fanns vaccin. Rekommendationen är att alla svenska katter vaccineras mot kattpest och kattsnuva (herpes- och calicivirus). Kattpest är framför allt en miljösmitta. Vaccinet mot kattpest är ett bra vaccin, som skyddar katterna väl. Kattsnuva är en kontaktsmitta, och vaccinet skyddar till stor del mot sjukdom, men herpes- och calicivirus kan ändå cirkulera mellan katterna. Rådgör i dessa fall med din veterinär.

Text: Bodil Ström Holst och Lotta Möller

Veterinärmedicine doktor Bodil Ström Holst är specialist i hundens och kattens reproduktion och arbetar vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Veterinär Lotta Möller har specialistkompetens i internmedicin på hund och katt. Hon arbetar på Agria Djurförsäkring. Artikeln är skriven för Doggy Rapport och här omarbetad för Agria.se.

 

Lisa

Farliga växter för katten

Katter gillar inte bara gräs utan tuggar gärna på andra växter också om de får chansen. Men se upp - vissa växter är så giftiga för katten att den kan dö.

Många av våra krukväxter eller snittblommor är giftiga eller har irriterande växtsaft. Det är ganska ovanligt att katter blir förgiftade av växter men det förekommer. I värsta fall kan det gå så illa att njurarna tar sådan skada att katten inte överlever.

Därför bör du vara lite du försiktig med vilka sorts växter du har hemma om du har en katt som gillar att smaka på blommor och blad. Ställ giftiga växter på en plats där katten inte kan nå dem.

Om katten visar tecken på förgiftning, om den dräglar, kräks eller har diarré, kontakta Giftinformationscentralen eller närmaste djursjukhus så de kan ge dig råd. Troligen behöver katten besöka veterinären.

Här är några av de vanligaste växterna i hemmet som kan vara farliga för din katt:

KRUKVÄXTER

Giftiga
Julros
Oleander
Änglatrumpet

Mindre giftiga
Amaryllis
Azalea
Cyklamen
Hortensia
Korallbär
Liljeväxter

Irriterande växtsaft
Flitiga lisa
Fredskalla
Gullranka
Julstjärna
Prickblad
Rosenkalla

SNITTBLOMMOR

Giftiga
Ginst
Liljekonvalj
Liljor

Mindre giftiga
Amaryllis
Anemon
Hyacint
Iris
Mistel
Påsklilja
Vallmo

Irriterande växtsaft
Kalla
Rosenkalla

Lisa

Köpa kattunge?

Grattis till ditt beslut att köpa katt! Vi vill hjälpa dig genom att ge dig tips och råd om hur du tar hand om din katt på bästa sätt. Vi hoppas att du på så sätt kommer att få ett långt och rikt liv tillsammans med din katt.

Be att få komma och titta på kattungarna för att bilda dig en egen uppfattning om hur de verkar. De ska vara rena och fina, klara ögon, rena öron, inga tecken på diarré eller liknande.

Be att få träffa mamman, gärna pappan också om det är möjligt, för att se hur de ser ut och hur de verkar vara i temperamentet.

Kattungen ska inte levereras förrän allra tidigast vid tolv veckors ålder.

När det är dags att hämta hem kattungen bör uppfödaren ha upprättat ett köpekontrakt som bägge parter ska vara överens om och skriva under. Kattungen ska vara veterinärbesiktigad, vaccinerad mot kattpest samt avmaskad. Du bör få instruktioner om när nästa vaccination och avmaskning ska ske liksom hur du ska sköta utfodringen den närmaste tiden efter hemkomsten.

Intyget från veterinärbesiktningen ska inte vara äldre än en vecka. Be gärna att få se kullsyskonens besiktningsprotokoll också. Om det är något du inte förstår på intyget kontakta veterinären som utfört besiktningen. Fråga hellre en gång för ofta än tvärtom.

Försäkra din kattunge så fort som möjligt! Vi på Agria hjälper dig gärna att välja bästa försäkringsalternativ för just din katt. Alla katter kan försäkras!

Om du tänker köpa en raskatt: Vänd dig till en uppfödare du känner förtroende för. Kattklubbar anslutna till SVERAK kan hjälpa dig med adresser och telefonnummer.

Känner du inte själv till den aktuella rasen så hör gärna med till exempel rasklubben eller en veterinär om det finns några rastypiska problem du bör vara uppmärksam på. Kontrollera hur läget är ibland föräldrar och andra släktingar till din tilltänkta kattunge.

Lycka till!

 

Lisa

Övervikt hos katt

En katt med övervikt drabbas lättare av sjukdomar och har en kortare livslängd än en katt med normal vikt. Dessutom minskar det djurets livskvalitet. Därför är det viktigt att vi hjälper våra kissar att hålla matchvikten.

Överviktiga katter löper ökad risk att få diabetes, utslitna leder, hjärt- och lungsjukdomar, leversjukdomar, cancer, förstoppning och problem med ökad gasbildning. De får lättare hudproblem  och blir känsligare för infektioner. Dessutom innebär det större risk om katten måste sövas och opereras. De blir känsligare för värme, lättare på dåligt humör, får dålig kondition och blir tröttare.

Bild: De Rode Kater av Jan Kruis

Genomsnittsvikt hos vuxna tamkatter brukar ligga mellan 2,75 - 5,5 kg. Rekordvikt vad man vet är 18 kg.  

Du kan avgöra om din katt är överviktig genom att känna på den över revbenen. Om du ganska lätt känner revebenen är den normalviktig. Om du måste trycka för att känna revbenen är den överviktig. Går det inte alls att känna revbenen lider din katt av svårare graden av fetma. Förändringar i beteendet som dåligt humör, ökad trötthet, andfåddhet och nedsatt tålighet mot värme är andra tecken som talar för övervikt.

Orsaken bakom övervikten är helt enkelt att katten får i  sig mera energi än den gör av med. Om katten äter myckter matrester och godis ökar risken för övervikt. Det är alltid bättre att enbart ge väl sammansatt helfoder för katt i lämplig mängd. Följ anvisningarna på paketet. Kastrerade katter har ca 30% mindre matbehov än en okastrerad katt. Innekatter gör av med mindre energi än vad en utegående katt gör. Äldre katter rör sig mindre och får på så sätt minskat behov av energi. Dessutom förekommer det variationer mellan olika kattraser hur aktiva de är och hur stort energibehov de har. Har du en huskatt kan det finnas inslag av olika kattraser  och det går därför aldrig att på förhand säga hur stort energibehov den har. Då är det extra noga att du regerlbunder undersöker den så att den inte blir för fet.

 

 

Om din katt är överviktig är det alltid bäst att först låta en veterinär undersöka katten för att utesluta sjukdomar. Veterinären kan sedan sätta en lämplig målvikt och ge råd om lämpligt dietfoder. Det är inte bra att ge mindre mängd av det vanliga fodret. Istället bör man gå över till något av de speciella dietfoder för viktminskning som finns. Då får katten i sig alla näringsämnen den behöver samt slipper känna sig hungrig. Det är lagom att minska vikten med ca 2% per vecka. Det brukar oftast ta minst ca 8 - 10 veckor för katten att nå idealvikt. Om katten lider av kraftig fetma kan den behöva flera uppföljande besök hos veterinären.

Det är ganska vanligt att diagnosen övervikt vållar känslomässiga reaktioner hos kattägaren. Försök dock att komma över detta då det handlar om att ge din katt en chans till ett bra liv.

Sammanställt av Lena

Källor:

David Taylor; Du & Din Katt

Klara Rinborg;  Djurkliniken Roslagstull

Lisa

Husapotek för katter

Vad är bra att ha hemma för större eller mindre olyckor på katt-fronten?

Om och när din katt drabbas av sjukdom eller olycka kan det vara bra att ha ett litet kattrelaterat husapotek hemma.

  • Jodopax eller Alsolsprit-lösning
  • Koksaltlösning
  • Ögonvatten
  • Kolsuspension
  • Vaselin
  • Paraffinolja
  • Sax
  • Pincett
  • Trubbig termometer
  • Bomull 
  • Bandageband av olika bredd
  • Plåster
  • Tops
  • Gasbinda 
  • Gasvävskompresser
  • Plastpåsar (att täcka tassbandage med)
  • Halskrage
  • Kattmodersmjölkersättning (om ni har eller väntar kattungar)

Normalt sett kanske inga större akuta kattrelaterade olyckor händer. Men det skadar inte att vara förberedd, eller hur? De flesta av produkterna på listan är något vi redan har i vårt egna badrumsskåp. Annars hittar man dem t ex på Apoteket. Där hittar man även den lilla mycket-bra-att- ha-boken "Hälsoråd för katt".

Kattmodersmjölkersättning finns numera av flera olika märken. Min erfarenhet av den som finns att köpa på bl a Apoteket är dock god.

Nyfiken kattunge, utom fara.

Av: Pia

Datum för publicering

  • 2005-11-23
Bild på Pia

Skriven av: Pia
Publicerad: 2005-11-23

Lisa

Faror för din katt i sommartid

På sommaren är många katter utomhus hela dygnet. Den svenska naturen är relativt ofarlig för en kringstrosande katt men det finns ändå några saker du bör se upp för. Här berättar vi hur du tacklar en del sommarproblem.

Ta bort fästingar
Fästingar bör tas bort så fort de upptäcks, helst inom det första dygnet efter det att de satt sig fast. På apoteket finns preparat som effektiv skyddar mot fästingbett. Var noga med att du köper ett fästingmedel som är till för katt bara. Det finns fästingmedel som enbart är till för hund och som är livsfarligt för en katt. Om din katt ändå skulle bli angripen tar du bort fästingen med en fästingplockare eller pincett. Du ska inte ha något medel och du behöver inte "vrida" bort fästingen, utan dra rätt ut.

Insektsbett
Enstaka geting- och bistick ger nästan aldrig några allvarliga reaktioner, även om en del katter kan klaga högljutt efter ett stick. Det brukar ge sig utan åtgärd. Vissa katter är kraftigt överkänsliga för geting- eller bistick och kan få en allergisk reaktion på grund av sticken. Detta är dock mycket ovanligt. Om din katt får ett insektsbett, gör så här:

  • Inspektera katten
  • Rör det sig om enstaka eller många stick?
  • Är kattens allmäntillstånd dåligt? Är den trött och blek?
  • Håll katten under uppsikt den närmaste timmen
  • Kontakta veterinär om katten blir dålig

Ormbett
Många kattägare tror felaktigt att ormbett är ofarliga för katter! I de lindrigaste fallen blir katten bara svullen på platsen för bettet. I de medelsvåra fallen uppstår skador på kroppens organ. Katten får en lever- och njurskada och ofta blodbrist. Allt detta går över med vila och lämplig medicinering. I de allvarligare fallen får den kraftigare lever- och njurskador. Blodkropparna faller sönder med allvarlig blodbrist som följd. Blodäggvita läcker ut och det uppstår stora ödem under buken, bröstet och i benen. Intensivbehandling krävs, men trots den överlever inte alla katter ormbetten.

Det har stor betydelse var bettet tar. Den vanligaste är att katten blir biten i nosen och läpparna. Ibland tar bettet i en eller flera av tassar. Man vet aldrig på förhand vilken katt som kommer att bli dålig. Man måste utgå ifrån att vilken katt som helst kan bli dålig.

En orm hugger sitt byte och sprutar in giftet i såret. Ormen doserar uppenbarligen olika vid olika tillfällen. Ibland tycks inget gift komma alls, vid andra tillfällen kommer en större dos.

Ormgiftet är en blandning av ett flertal gifter eller enzymer. De påverkar blodet så att blodkroppar faller sönder och blodproppar bildas. Ett av enzymerna bryter ner vävnaderna, frigör de kroppsegna substanser och verkar som gift.

Först märks ormbettet inte så mycket på katten, men efter ett tag blir den trött och vill helst ligga. Efter någon timme svullnar den bitna kroppsdelen. Om bettet har tagit i nosen eller i läpparna svullnar ansiktet upp mycket kraftigt och når ett maximum efter ett till två dygn. Läpparna kan bli ett par centimeter tjocka och svullnaden kan sjunka ner på halsen.
Om bettet tar i en tass svullnar den upp och svullnaden sprider sig uppåt benet.

De flesta tror att de bett som tagit i läppar och nos är de farligaste i tron om att svullnaden ska täppa till luftvägarna. Så är det inte, som tur är. Trots att de flesta katter blir bitna i nosen, är det de som får bettet i tassen som oftast dör. Vad beror detta på?

Blodet pumpas runt med hjälp av hjärtat. Men i kroppen finns en annan typ av cirkulation som vi inte talar så ofta om, nämligen lymfcirkulationen. Till stor del sköts den cirkulationen av musklernas sammandragningar. Ormgiftet i en tass bryter ner vävnaderna så att giftet lätt kan sugas upp. Lymf-cirkulationen sprider sen giftet.

Om en katt dessutom går på benet då den ömsom böjer och ömsom sträcker på tassen sprids giftet ännu mer effektivt.

Vistas man i ormrika trakter bör man ha tillgång till kortison så att behandling kan insättas snarast efter ett bett. Be din veterinär om ett recept. Om din katt blir ormbiten, gör så här:

  • Inspektera och leta efter bettet
  • Ge katten kortison
  • Om du kan få tag på is – lägg ett kylande omslag
  • Håll katten i stillhet, speciellt om bettet tagit i tassar eller ben
  • Uppsök veterinär

Bilen kan bli en dödsfälla
Om ett djur placeras i en bil på en varm dag kan temperaturen inne i bilen, även då den står i halvskugga, bli så hög att djuret kan få värmeslag. Djuret flämtar våldsamt, är yr och har röda munslemhinnor.

Katter kan få värmeslag, kyl ned djuret med kallt vatten, framförallt huvudet, och massera benen för att stimulera blodcirkulationen. Om djuret är medvetslöst eller kräks, eller om det finns tecken på chocktillstånd ska en veterinär kontaktas omgående.

Kontrollera kroppstemperaturen så regelbundet som möjligt. Kontakta veterinären efteråt även om katten verkar normal.

Agrias Telefonveterinär

Agrias Telefonveterinär hjälper dig under den tid på dygnet då det kan vara svårt att nå din ordinarie veterinär. Av telefonveterinären kan du också få information om närmaste veterinär med akut- och jourmottagning. Samtalet kostar 25 kr oavsett längd.

Här hittar du lite mer tips om hur du kan låta din innekatt få nosa på sommaren samt vad du bör tänka på om din katt är en utekatt >>

Lisa

Bra att känna till:

  • Kroppstemperatur:  kattens normaltemp är 38,0-39,0 grader, mätt med ”vanlig”  febertermometer i ändtarmen
  • Puls:  normalt ca 110-130 slag/minut. Pulsen känns bäst på insidan av låret.
  • Andning:  normalt ca 20-30 andetag/min.
  • Tänder:  26 mjölktänder som byts ut mot 30 permanenta tänder vid 3-6 mån ålder. 16 av dessa tänder sitter i överkäken och 14 i underkäken. Vänj gärna katten att tidigt låta sig bli undersökt i munnen samt att få tänderna borstade. Helst bör tänderna borstas varje dag. En tandborstning i veckan har nästan ingen effekt alls. Använd mjuk tandborste och barntandkräm med låg fluorhalt.
  • Könsmognad:  båda könen blir könsmogna från 6-14 månader beroende på ras. Individuella skillnader förekommer.
  • Löptid:  5-8 dagar. Löpet återkommer hos vissa katter hela året med 2-3 veckors mellanrum. Många katter löper endast 2-3 ggr/år och då framför allt på våren.
  • Dräktighetsperiod:  normalt 65 dygn men kan variera mellan 61 och 69 dygn

Vaccination
Alla katter bör vaccineras mot kattpest (parvovirus). För många är det även klokt att bli vaccinerade mot kattsnuva. Under vissa omständigheter kan det även finnas anledning att vaccinera mot Chlamydia och kattleukos. Grundvaccination sker av kattungen med en första spruta vid 7-8 veckors ålder och en andra spruta 3-4 veckor senare. "Booster"-vaccination ges vid ett års ålder. Från ett års ålder och framåt ges vaccination mot kattsnuva varje år, mot kattpest vart tredje år.

Kastration
Kan och bör utföras på både han- och honkatter som ej är ämnade för avel, så fort de blivit könsmogna. I annat fall ökar risken för oönskad revirmarkering samt ett oroligt beteende pga ej tillfredsställd sexualdrift, alternativt ett stort antal ej önskade kattungar. För honkatter medför tidig kastration dessutom en minskad benägenhet till juvertumörer på äldre dagar. Kastration rekommenderas från 5-6 mån ålder. Det är klokt att passa på att låta katten bli ID-märkt då den ändå är sövd.
Kastration innebär att testiklarna avlägsnas på hankatter, medan livmoder och äggstockar avlägsnas på honkatter. Båda ingreppen är relativt enkla, katterna får åka hem samma dag. Honkatten får stygn på magen som oftast behöver tas bort efter ca 10-12 dagar.
Fortplantningsförmågan upphör naturligtvis efter en kastration. Dock kan ett fåtal katter visa en fortsatt men starkt reducerad sexualdrift samt intresse att markera revir. Risken för övervikt ökar efter kastration. Foder-/kaloriintag bör därför reduceras med 25% i de flesta fall. Kastrerade katter (framför allt hanar) blir oftast mer hemkära och tillgivna.

P-piller
Upprepad behandling med hormontabletter kan hålla honkatter löpningsfria. Långvarigt bruk av p-piller ger dock oönskade bieffekter som ökad risk för juvertumörer och livmoder-inflammation. P-piller kan skrivas ut av veterinär.

Identitetsmärkning
Alla kattägare gör klokt i att ID-märka sin katt. Vanligast är fortfarande tatuering i vänster öra. Ett alternativ är märkning med mikrochip under nackskinnet. Nackdelen är att det inte går att se på utsidan av katten att den är ID-märkt, utan det krävs en speciell avläsare för att upptäcka mikrochipet. De flesta veterinärer rekommenderar därför att man fortsätter att ID-märka katter i öronen.

Utfodring
Beror på ras, ålder, aktivitetsnivå, om kastrerad eller inte,  samt hull. Regelbunden viktkontroll gör det lättare att reglera fodermängd. Kontakta oss gärna för foderrådgivning om du känner dig osäker på om din katt får rätt foder och rätt mängd.

Motion
Många innekatter får för lite motion och är överviktiga. Dessa katter skulle troligen må bättre om de fick en daglig promenad i sele, samt ett kaloriintag som var anpassat till deras aktivitetsnivå.

Avmaskning

  • Mot spolmask avmaskas katten vid 3, 7 och 11 veckors ålder, sedan var 3 månad till ca 1 års ålder. Rutinavmaskning krävs sedan inte för innekatter.
  • Rått- och sorkjagande katter avmaskas även mot bandmask var 3:e månad.
  • Avmaska inför parning. Avmaska däremot inte en dräktig katt.
  • Receptfria avmaskningsmedel finns på vanligt apotek (t ex Banminth, Axilur, Drontal), där du även kan få råd och anvisningar.

Kattens husapotek:

  • information och hälsoråd om sjukdomar
  • pincett
  • trubbig sax
  • klotång
  • febertermometer samt glidmedel (vaselin, fet salva)
  • desinfektionsmedel, t ex ”jodopax hud och sår”
  • natriumklorid spolvätska
  • bomull
  • gasbinda
  • sterila kompresser
  • bomullspinnar
  • halskrage
  • tandborste
  • eventuellt medel mot fästingar - finns receptfritt på apotek
  • eventuell annan medicin föreskriven av veterinär
  • vaccinationsintyg
  • sammanfattad sjukjournal med tidigare medicinering. T ex:  juni 05, diarré, svält; april 07, öroninflammation, örondroppar (preparatnamn)

Är katten sjuk?
Upplever du att något har förändrats eller är onormalt, och du ej har någon förklaring till detta är det klokt att låta katten bli undersökt av din veterinär. Hur snabbt detta behöver ske beror på kattens allmäntillstånd, samt om katten har ihållande blödning eller ansträngd andning. Skulle så vara fallet behöver veterinär kontaktas omgående. I annat fall är det oftast möjligt och fördelaktigt att hålla katten under observation och kontakta din veterinär så fort som möjligt, förutsatt att det du iakttagit ej ytterligare försämrats.

Innan du ringer till veterinär kan det vara bra att tänka igenom följande punkter:

  • kattens ras, ålder och kön
  • kroppstemperatur
  • allmänt beteende
  • andning, hosta?
  • päls
  • aptit, törst
  • kräkningar?
  • avföring:  normal, lös, hård, blodig, har katten svårt att bajsa?
  • urin:  normal, blodig, kissar ofta, har svårt att kissa?
  • tandstatus
  • dålig lukt eller flytning munhåla, öron, könsöppning?
  • ögon
  • analområde
  • eventuell medicinering

När du besöker veterinär är det lämpligt att transportera katten i en bur så att den inte kan rymma.

Urinstopp/urinsten: 
Några procent av alla han- och honkatter har benägenhet att utveckla urinsten. Lågt vätskeintag och ett högt mineralinnehåll i fodret bidrar sedan till bildandet av kristaller i urinblåsan. Honkatten, som har ett bredare urinrör än hankatten, klarar att kissa ut dessa kristaller utan att de fastnar. Hos hankatten, som har ett urinrör som blir smalare mot penis, kilas ofta dessa kristaller fast och orsakar urinstopp. Katten blir då orolig, springer ofta på lådan och försöker kissa utan något större resultat. Ofta kommer ingenting, ibland några få droppar. Detta är ett mycket akut, allvarligt och plågsamt tillstånd som blir livshotande om inte katten får adekvat vård. Kontakta därför alltid veterinär omgående om du misstänker att din katt lider av urinstopp!

Förgiftning: 
Vid misstanke om förgiftning ring veterinär. Om giftet är ett läkemedel kan även läkemedelsupplysningen ringas dygnet runt på tel 020-66 77 66.

Trafikskador och fall från hög höjd:
Bör undersökas av veterinär. Då allmäntillståndet är påverkat bör detta ske omgående.

Bitskador, sårskador:
Ihållande blödning och större hudskada måste åtgärdas omgående. Lägg vid behov ett tryckförband och kontakta sedan veterinär. Mindre skador bör tvättas rena och vid behov bandageras. Veterinärbesök kan i allmänhet vänta tills påföljande dag (om skadan inträffar sen kväll/natt). I sådant fall bör halskrage användas så att katten ej själv genom slickande och bitande förvärrar skadan. Kontakta veterinär i de fall du är osäker.

Ögonskador: 
När ögat skadats av yttre våld som t ex rivsår, bitsår, sticksår och skada på hornhinnan misstänks, bör det undersökas snarast. Jämför det skadade ögat/hornhinnan med den friska sidan. Djupare sår ses oftast som en grå konturstörning i den normalt släta och blanka hornhinnan. Ytliga sår kan vara svåra att se utan diagnostisk färgning. Därför bör alltid en ögonskada undersökas av veterinär, om inte omedelbart så senast påföljande dag så tillvida förbättring dessförinnan inte inträffat.

Hältor, benbrott:
Kan oftast vänta över natten till nästa dag om huden är hel. OBS! Om en led är varm och svullen bör dock veterinär kontaktas omgående, då en ledinfektion kan misstänkas. Skulle allmäntillståndet vara nedsatt och/eller katten ha mycket ont bör även i sådant fall veterinär kontaktas omgående. På skador nedan armbåge och knä kan ett stödförband anläggas i väntan på veterinärundersökning. OBS! Var uppmärksam på att ej lägga ett stödförband för hårt. Blodcirkulationen kan i så fall försämras till benet, vilket kan leda till allvarlig vävnadsskada.

Ormbett: 
Vid ormbett skriker oftast katten till och gnyr en stund. Det bitna området svullnar kraftigt under någon timme. Undvik att katten rör sig i onödan, giftet sprids då lättare. Bär om möjligt katten efter ett ormbett. Om du har cortison utskrivet ge detta enligt tidigare anvisning. Kontakta sedan veterinär. Veterinärbesök rekommenderas eftersom ormbett kan ge hjärt-, njur- och leverskador

Insektsbett/getingstick: 
Är oftast ofarligt för katt. Vid många bett eller stört allmäntillstånd kontakta veterinär. Katten får i vanliga fall ej svullnad i andningsvägarna. Skulle dock ett getingstick ta i munnen eller tungan kan detta inträffa. Kontakta i sådant fall veterinär omgående. Har du cortison utskrivet kan du ge detta i samma dosering som vid ormbett.

Kräkning och/eller diarré: 
Om allmäntillståndet är ostört och katten får behålla vätska kan man prova med svält i 24 timmar. Ge sedan kokt fisk (torsk eller sej) och lös potatismos i små portioner 3-4 ggr/dag i 2-3 dagar för att sedan successivt återgå till normal kost under 2-3 dagar. Om misstanke finns att katten svalt ett främmande föremål bör veterinär kontaktas omgående. Likaså om kräkningarna och/eller diarrén är ihållande och svält/diet inte ger någon förbättring. Vid stört allmäntillstånd kontakta alltid veterinär.

Lisa

Du får väl nyhetsbrevet?
psst, du kan vinna biobesök

Annonsera här!